Och nya beslut.. Nu ikväll klockan 00.00 lämnar vi återigen ett år efter oss, för att frukta efter ett nytt och bättre år. Massor med folk som har sina förväntningar, men vad går vi och förväntar oss över? Att dom ska sluta bomba i turkländerna, fred på jorden, slut på hungernöden, att din man ska sluta jobba övertid(vara otrogen) eller att du inte fick den där lillasystern du önskade utav mamma och pappa i julklapp. Ne, sånt har man slutat att tänkt med, men endå sitter tanken där hela tiden att man "ser framimot" något som kommer att vara bättre. Bullshit! Vi gör vad vill vill att det ska vara till.

Men så kör jag som traditionen till er alla - Gott nytt år 2oo9!

xoxo - Anonym.

 Så skriver jag om något hårt personligt.

Detta är något jag skriver officielt efter att ha glömt och bearbetat det som hände. Iaf så.. Har sedan ett och ett halvt år sedan haft ett förhållande med en kille, som jag var tillsammans med ungefär 8 månader. Allting började så bra, han gav mig blommor.. Han sa ordet: Jag älskar dig. O.s.v ja ni vet allt det där när man är nykära, sedan så rullar tiden på, han drack.. Kom hem full, det hela började med små knuffar. Sedan fick man höra att man var en otrogen hora, slampa och gud vet vad. Jag älskade honom och förlät han om och om igen, sedan började den psykiska misshandeln, det var nog den som tog hårdast. Slagen han gjorde, drog mig runt eller rev mig i håret sket jag fullständigt i. Det var inte det som gjorde ont. Det var att inte förstå varför en människa som sa han älskade mig gjorde mig illa "psykiskt hårt". Han fick mig att tro att vaken min mamma, pappa eller syskon ville mig något bra. Jag trodde starkt tillslut vad han sa och tog upp kontakten med allt och alla. Sist hade jag ingen kvar, satt jag där kände mig: "Liten, rädd och fruktansvärt ensamen helt förjävla förstörd" i sinnet helt. Jag var inte i mitt sinnes fulla bruk, innan jag mötte honom var jag en självsäker stark ung kvinna på 18 vårar med skinn på näsan och stog på mig. Sedan så försvann det "jag" och ja vart en ensam liten flicka som grät sig till sängs varje kväll.. Efter ett tag så mindes jag att jag tänkte till och kände att detta ville jag inte vara med om, någon som gör mig illa. Fasten då "trodde" jag att det var mitt fel att han vart arg och tog ut sina aggritioner på mig. Men det var han som var osäker och vilsen i sig själv.. Förra sommaren i Juni någongång, hade vi fest och sedan helt plötisligt trodde jag att jag skulle dö denna kväll, han tog stryp tag om min hals tryckte upp mig mot skåpluckorna och hållde mig där med fötterna dinglandes ovanför golvet i mer än 1,5 minut. Jag "såg" hur livet från jag var liten till stor svishade förbi dom där sekunderna, sedan vart allting svart och jag vaknade upp på golvet utav att en tjejkompis hjälpte mig upp. Jag var i chocktillstånd, tänkte gå och lägga mig i sängen bland allt glas som log överallt, för han hade tydligen slagit sönder och samman lägenheten min totalt. Iaf så drog hon mig ut, ringde min farbror och vi åkte upp till sjukhuset. Gjorde en anmälan och det ångrade jag inte för fem öre idag. Jag vågade och gjorde det. På ett sätt så efter att ha uppleft något sådant har jag en erfarenhet med mig i ryggsäcken med mig i livet ut. Det som gjorde mest ont var när jag satt i rättegången och han satt mitt i mot mig, jag var tvungen att säga allt han gjort under tiden vi var tillsammans, och sedan på slutet så säger han : Förlåt mig gumman..  Men orden gick lixsom inte in i skallen på lilla mig. Jag kände bara hur mycket jag hatade den som satt framför mig, ursh.. Iaf så åkte Han in på lås och bom i 1,5år. Neh.., var lite känslomässigt men endå skönt att kunna skriva om det. Det jag varit med om för några andra där ute.

xoxo - Anonym.

 Vi pratar om kärlek, men konkurrerar varandra.

Vi kräver omtanke från andra men vi fattar inte vad det betyder för oss själv. Vi påstår att kärleken är fri och säger att vi älskar, men fortsätter att kontrollera den andra. Vi flyr ofta från eget ansvar och skyller ifrån oss på andra. Vi säger ofta att vi förstår hur "andra" tänker, men har svårigtheter att förstå oss själv. Jo av god vilja sparar vi sanningen för att inte såra den andra, medan det mesta brottet är mot oss själva. Vi är livrädda att möta andras åsikter, medan svart blir att kritisera de andra. Vi fångar ständigt varandras ord & misstänker de för våra tankar. Och vi tolkar och antar, men kommer ingenstans med tankarna själva. Och vi talar om "personer" vilka vi inte vet något om, som underhåll för att komma bort från livet själva.. Vi är experter på att bedöma hur andra lever och lär och missar det västentliga. Vi bär på en gammal börda en trossats där ingen förändring våga sig komma, vi männiksor har en stor förmåga , hur vi anpassar oss till varandra.. även i jämförelser till andra. Så många gånger vi förmedlar våra behov, men vi förstår inte vad som pågår hos andra.. Att lyssna noga girerar vad andra behöver, snarare än vad de tänker om oss själva..

xoxo - Anonym

Ja i princip överallt finns dom det vet vi, got damet! Men nu pratar jag om de folkslag som saknar noll empati. Dessa som tänker först på sig själva. Inte hur det skulle vara för den andre individe om dom gör en sak mot han/hon och sedan inte tänker eller sätter sig in i hur det skulle vara för den personen att vara med om det. Nu funderar ni säkert vart jag vill komma med detta. Jo, det är så att jag är en "mellanhand" just nu.. Tyvärr så sitter man ihopklämp som en liten boll imellan min bästa vän och hennes kille. Det är så att det tog slut mellan dom idag för att hon för tredje jävla gången var otrogen. Jag själv anser att om man har ett förhållande så söker man inte något annat, då har du ju din själsfrände. Ja, din kärlek och vad mer ska du begära? Jo det är så att många vill ha en bit av kakan sedan vill dom ha hela! ( Människor är giriga, när vi har allt vi vill ha, vill vi endå bara ha mer) Det är största problemet med oss jordbor.  Jag förstår inte hur dessa "otrogna" folkslag kan sova gott på kudden om nätterna bredvid deras närmaste i vetskap om vad dom gjort mot han/hon och inte berättar. Inte jag som ska lida men jag gör ju det endå på något sjukt vridet vis iallafall. Känner skuld gentemot killen nu som hon bedragit. Samtidigt vill jag bara skrika åt henne att hon är helt dum i hela jävla huvudet eller bara säga åt han i normalton att hon varit otrogen. Ja men sen då, ska jag välja mellan att göra rätt? Och han lämnar henne inte endå, för det jag sagt är ju inte sant enligt henne. Då har jag tappat en vänskap från henne samtidigt som jag lättade på mitt samvete. Eller så struntar jag i det och inte säger ett ord. Men då går jag fortfarande runt med det i skallen, bland annat som är som en enda stor soppa i mitt huvud! Förvirrande, frustrerande och förjävligt. Så känner jag, och jag är en djup och känslig människa. I slutändan står det ju alltid någon där med ett brustet hjärta vilket suger. Och därför har jag lärt mig, kommer aldrig att behandla min medmänniska så,den jag älskar. Ingen förtjänar att känna den besvikelsen någonsin att ha blivigt bedragen.

Ibland vet man varken ut eller in, hur man ska försöka vrida på något tusentals gånger, men det vill inte göra som man vill. Hur man än försöker lösa en viss sak så går det inte. Ibland får man acceptera och gilla läget, fast det är förbannat hårt jobbigt!

xoxo - den anonyma.

Hej allihopa där ute, ni som bloggar och ni som bara sitter och surfar runt och läser andras bloggar. Tänkte presentera mig som en ung tjej som bor i västernorrlandslän. Ute i vildmarken bland alla björnar och renar som går löst på vägen. Denna blogg kommer skrivas utifrån alla mina personliga tankar och åsikter. Helt sant eller bara jävligt förvirrande att läsa. Upp till dig om du vill se vad jag tänker och hur min dag kan ha sett ut.

Detta är bara helt naket, med lögner eller bara ren jävla sanning. Men mestadels sanning som jag föredrar dock. Denna blogg handlar inte om hur mycket jag älskar modet, eller hur jag lagar min mat eller hur min tråkiga dag varit. Bara hur jag ser världen ur min synvinkel. Hoppas ni gillar det ni läser, för det skiter jag föressten ganska bra nog mycket i. Detta kommer vara som en officiel dagbok där man får skriva exakt vad man tycker och känner. Kan komma att jag skriver om nonchalant folk eller annat löstaktigt folkslag som jag ogillar. Några svordommar kan förekomma, så har du något imot det klicka vidare. God fortsättning gott folk!

xoxo - den anonyma.